Jag har alltid önskat mig en tam talande papegoja!

Med denna berättelse vill jag gärna dela med mig om hur det gick till att få en talande och sjungande papegoja.

Vi backar cirka 20 år, då ägde jag under några år en vuxen blåpannad amasonpapegoja. Han hette Jacko och kunde inte tala alls. Han var mycket tillgiven mot mig, men högg mot alla andra. Jag kunde hantera honom hur som helst. Han var till och med tillsammans med mig ute och seglade, då fick han sitta på en pinne ute i sittbrunnen under sprayhooden, (ett slags presseningstak). Från början försökte jag att ha honom inne i båten i en bur, det gick inte för han blev faktiskt sjösjuk och spydde.

På den tiden bodde jag ensam i ett rum och kök och så småningom arbetade jag mer och mer och tiden som han var ensam blev för lång. Jag fick tyvärr ge bort honom, jag saknade honom mycket. Ända sedan dess har drömmen närts att en dag skaffa en ny goja och då redan som unge och kunna lära den tala och bli tam och då vara beredd att leva med den resten av livet. Man får väl ta med den till ålderdomshemmet när det blir dags.

Nu har jag familj med två flickor. Det var när äldsta dotterns undulat dog för två år sedan som operation övertalning började. Nu vore det väl dags att skaffa en papegoja. Min man var mindre road och tyckte att det faktiskt räckte med de djur som var kvar, en katt på tretton år och ett marsvin på två år. Mina flickor däremot var lättövertalade (nu 12 och 15 år gamla).

Så för ett och ett halvt år sedan blev det bestämt, vi skulle köpa en papegoja. Vilken sort skulle det bli?

Svägerskan tipsade mig att ringa till Dan Svensson, som kan allt om fåglar, angående vilken amason som skulle vara mest lättlärd, rolig och trevlig.

Han sade utan tvekan att den gulnackade är enligt honom mest rolig och lättlärd, hans absoluta favorit. Tyvärr var det senhöst när vi nu hade bestämt oss och skulle börja leta efter uppfödare som kunde ha ungar kvar. Ingen hade just gulnackade ungar kvar.

Vi fick kontakt med Torny Sjökvist i Skara som har en fantastiskt fin anläggning. Han föder bland annat upp rosenkakaduor, grå jako, brunryggad dvärgara, gulnackad amason, morhuvad, och tucuman amason. Efter flera besök hos honom tingade vi en unge som kläcktes i januari 2005. Vi hämtade hem honom i majmånad och han döptes till Elvis.

Vi började ganska omgående att tala mycket till honom, hans stora bur står i köket och där är det sällan tomt. Min man arbetade mycket extra hemifrån den perioden så Elvisvar inte ensam långa stunder.

Redan efter en månad hos oss, då är Elvis cirka fyra och en halv månad, sade han sitt första ord som blev "God dag god dag" – originellt så det förslår.

Rätt snart står det klart vem han har valt som favorit i familjen – det var min man Jan. Det känns lite orättvist eftersom det är jag som gör allt: gör rent i buren, fixar nya trädgrenar, duschar honom, fryser in bär, skaffar så kallad "dyrmat" =Harrisons från Blåstjärnan i Göteborg. Men sånt är livet. Han gillar mig också, jag är tillfullo accepterad i alla lägen utom när Jan kommer in i rummet, då måste han till honom för att bli nöjd.

Flickorna tycker det är jobbigt med den vassa och starka näbben, han hugger dem ibland för att sätta sig i respekt. Min äldsta dotter Annika klarar av det bra, men det är ändå inte så kul för henne att dagligen gå en kamp om vem som är högst i rangordningen. Louise gillar honom mer på avstånd, hon pratar mycket med honom.

Åter till inlärningen av att lära Elvis tala. Nu när han är ett år och tre månader verkar han att kunna lära sig precis vad som helst.

Inlärningsprocessen tar cirka två veckor för något nytt. Han lyssnar hela första veckan, lyssnar och tittar intensivt, sedan kommer några ord som han tar om många gånger. Till slut kommer hela meningen eller ordet. Han verkar tycka det är omåttligt roligt att lära sig nya saker. Han säger cirka 30 ord ex: God morgon, god natt, hej, hejdå, god jul, pink floyd, tack, varsågod, bra, det var bra, är du så duktig, skall vi gosa, hej Elvis, skall du komma då.

Ett av de tidigare orden han lärde sig var SOLROSFRÖ, familjen skrattade åt mig – det kan han väl inte lära sig? Men jodå hur bra som helst! Så snart han vill ha ett solrosfrö (försöka duger) säger han – Vill du ha ett solrosfrö, kan jag få ett solrosfrö, ssoolrroosfrröö.

Förutom alla ord och mer därtill har han lärt sig att sjunga. Han kan tre sånger. Hela Gubben Noak ordagrant och med rätt melodi. Ordet heders man var svårt, det fick han öva på ett tag till innan det lät rent. Snart lärde vi honom en ny låt- då blev det - Jag vill ha munkar munkar munkar med hål i… och hela den låten också med rätt melodi och rätt ord.

Den sista låten som han har lärt sig är en på engelska och i brist på en lämplig Elvis Presley låt blev det en från Monty Pyton . Always look on the bright side of life - samt den visslings slingan efteråt. Det låter så otroligt kul när han sjunger på engelska.

Några andra meningar som han kan är -Jag vill ha en smörgås! Eller  -Jag är en amasonpapegoja. Fast ibland blandar han ihop det så det blir -Jag är en smörgås. Vi kan inte låta bli att skratta åt honom då.

Var skall detta sluta undrar jag då, kan han lära sig hur mycket som helst?? Han verkar inte glömt av de gamla ord som han har lärt sig.

Som ni kan förstå är vår Elvis till stor glädje för hela familjen, och för alla som hälsar på. Undrar vad vi skall lära honom härnäst?

Så gick det till när jag (vi) fick en tam och talande papegoja – hur kul som helst!