Vitbukspapegojor


 

Publicerad i Fågelhobby nr 9 2007

Av: Sandra Gamper

Vitbukisar är ena riktiga energiknippen och de vet inte om ordet lagom utan antingen är de on eller off. En av deras favoritsysselsättningar är att surfa och då gärna på dina kläder eller i ditt hår. Det senare tillåter inte jag då jag föredrar att ha mina ögon, näsa och mun utan piercingar. I det vilda surfar de ofta högt upp i trädkronorna på fuktiga blad. Man vet inte riktigt varför de gör på det här sättet men man tror att det antingen är för att ”bada” på de blöta löven eller också bara för att de tycker det är skönt att gno kroppen fram och tillbaks. En annan lek som de flesta vitbukisar brukar älska är ”fingerbrottning”.

Vitbukisar älskar att bada och Hebbe badar ofta och gärna (läs minst fyra till fem gånger per vecka) i diskhon medan Shirley föredrar en skål att bada i. När de badat klart surfar de sig torra på en handduk Eftersom de har så mycket energi i kroppen är detta ett perfekt sätt att få dem en aningens lugnare för en minut eller två. Dessa fåglar är allätare och det mesta som bjuds slinker ner. De äter bra mycket mer än man kan föreställa sig när man ser denna relativt lilla fågeln. Tyvärr har de inget som helst bordsskick utan det slängs och dängs med i princip all mat. I det vilda äter de bland annat fröer, blommor, frukter och även en del insekter.

Ljudnivån på dessa små är relativt hög och många vitbukisar jag träffat har ett hemskt ljud som påminner om ett brandalarm. Tack och lov har ingen av mina detta hemska ljud för sig, men ingen regel utan undantag. De är enormt duktiga visslare och lär sig snabbt nya melodier (Hebbe visslar ofta och gärna Sjörövar Fabbe) däremot är det inga goda talare. Det kan lära sig några enstaka ord men mer är det inte.

Jag vill poängtera att dessa fåglar absolut inte är några bra tamfåglar för barnfamiljer och inte heller, som jag läst på en sida, bra förstagångsfåglar (eehh vilka är det!?). Vitbukisar kan när de kommer i puberteten förvandlas till små djävlar och är då långt ifrån roliga att tas med. En vitbukis som har siktet inställt på att hugga gör det och inte alltför ovanligt siktar de in sig på ansiktet. Jag har träffat ett antal vitbuksägare som har vittnat om detta. Jag själv och Hebbe hade en mycket besvärlig period som varade nästan ett år De biter extremt hårt och ofta utan förvarning. Detta är väl det som är mest negativt med dessa små charmtroll, att de oftast är ”bitiga”. De krävs mycket tålamod och uppfostran för att de inte ska gå överstyr. Kanske är detta en orsak till att de flesta vitbuksägare, som jag lärde känna när jag skaffade min första vitbukspapegoja Hebbe, numera har sålt dem vidare.

Detta är några av de hugg som min sambo fick av en vitbukis som var hos oss en vecka medan matte var på semester. Han bestämde sig för att han inte gillade min sambo, märks det? Har du dock tiden, orken och tålamodet så är detta en alldeles, alldeles underbar liten fågel.