Uppfödning av turkosfågel Cyanerpes cyaneus

Publicerad i Fågelhobby nr 2, 2006

Av: Lars Olofsson GBF
Foto: Lars Olofsson GBF

                                                      
Jag sitter vid köksbordet och försöker skriva ner lite om min fågelhållning. Det är januari 2006. Termometern visar -23 grader utomhus. Det är alldeles vindstilla. Snön tynger ner trädens grenar, och hela landskapet är snötäckt. Genom fönstret ser jag Oviksfjällen som reser sig över det jämtländska skogslandskapet. Solen når knappt över fjällkammen mitt på dagen. En riktig vinterdag.

Som en kontrast till utelandskapet, kan man titta in i mitt fågelrum. Det är inrett med 2 st. planterade voljärer. Vardera 10 kubikmeter. Samt 2 st. lådburar med måtten L-H-B 200-100-60 cm. Här lever tre sorter sockerfåglar såsom svarthuvad, gulbent och rödbent, samt violblå organister.

Eftersom jag är känslig mot damm, så är jag tvingad att hålla så ren luft, som det bara går, och då är det min erfarenhet att denna sort av fåglar som jag har, dammar mindre än många fröätare.

Framsidorna på voljärer och burar är försedda med glas. Inne i ena voljären finns en timerstyrd fläkt, som blåser ut luften genom ytterväggen. Alla burarna står i förbindelse med fläkten. Dessutom finns en luftrenare i rummet.   

Lyckligtvis gränsar fågelrummet till badrummet, och då har jag utnyttjat det och dragit vattenledningar genom väggen till ett handfat i fågelrummet. Det underlättar arbetet mycket, och undviker att skapa konflikter i hemmet.

Egentligen var det inte om allt detta jag från början hade tänkt skriva, utan om skötsel och iakttagelser under en häckperiod.

Det var under tiden jag gjorde en ombyggnad i fågelrummet, som jag satte ett turkosfågelpar (de rödbenta) Cyanerpes cyaneus i en lådbur 120-100-70cm.

En dag ser jag honan dra omkring med en kokosfiber. Fibern har sannolikt ramlat ner från buren ovanför. Honan försöker vira fast fibern i en grenklyka. Utan större allvar sätter jag in en öppen korg gjord av kokosfibrer. Hon får mera kokosfibrer, och börjar genast att bygga i korgen. Hanen försöker tafatt att hjälpa till, men han tycks mest vara i vägen.

4/1-05   4-5 parningar iakttages.

6/1        Honan sitter uppburrad på kvällen, såsom dom brukar göra när ett ägg är på väg.    Dricker ovanligt mycket vatten.

7/1        Ca. kl. sju på morgonen ligger honan i boet, och värper förmodligen 1:a ägget. På kvällen samma beteende som kvällen innan.

9/1         Ligger kvar, men lämnar boet ungefär en gång i halvtimmen för att äta och tömma magen. Är tillbaka i redet efter en till tre minuter.

22/1       Jag förstår att det hänt något. När honan återvänder till boet, har hon mat i näbbspetsen, och sitter kvar på bokanten medan hon doppar ner huvudet i korgen. Matning?

Nu börjar en intensiv period. Honan tar det största ansvaret även om hanen hjälper till. Dom matar med djupfrysta vita mygglarver och daphnier. Mixade frysta myrpuppor, ur vilka dom plockar ut innanmätet. Senare även med hela puppor. Finhackat hårdkokt ägg. Uppblött äggbröd, frukt och sannolikt även nektarlösning som ju är dessa fåglars huvudföda.

30/1      Honan övernattar ute. Nu blir jag orolig. Kommer ungen (eller ungarna, turkosfåglarna får vanligen bara två ungar per kull) att klara natten utan moderns värmning?

31/1       På morgonen och hela förmiddagen försöker honan med lite hjälp av hanen att mata, men dom får inget mottagande. Över för denna gång tänker jag. Jag skall just börja att städa intilliggande voljär, som blivit eftersatt p.g.a. denna häckning. Men då jag skall börja, ser jag att honan matar. Städningen avbryts. Jag är rädd för att störa dem.

Jag hämtar kupévärmaren från bilen. Vi får påbörja våra resor till arbetet i kall bil. Januari, februari!! Men några grader höjdes temperaturen i fågelrummet.

Jag har inte vetat om det var en eller två ungar i bokorgen, som var placerad i ett hörn ca 1dm under taket. Omöjligt att se in, och jag gjorde ingen bokontroll.

Honan fortsatte med lite hjälp av hanen att mata vidare. Mängder av mat. Köpte mygglarver och daphnier i zoobutik i Östersund. Myrägg hade jag gott om. Jag bytte foder var fjärde timme. Mygglarverna blir snabbt skämda, mörknar, luktar illa och fåglarna är ”kloka nog”att då inte äta dom.

Det här betydde att jag fick åka hem på lunchen och byta foder. Hinna äta själv och åka 1 mil tillbaka till arbetet.

Som jag nämnt tidigare, så var honan den aktiva och hade ansvaret för bobyggnad, ruvning, värmning och matning, även om hanen hjälpte till lite. Hon tog även hand om ungens spillning. Den var förpackad i en liten kokong, och den tog hon i näbben, flög till en gren och åt upp läckerheten.

6/2     Ungen sitter (det blev bara en) på bokanten hela dagen, men första natten  återvänder den ner i bokorgen. Den är överraskande stor och befjädrad. Har inga synliga stjärtfjädrar. Den har rak näbb, som är betydligt kortare än de vuxnas. Den rör sig inte mycket dom första dygnen, men låter sig villigt matas.

14/2    Ungen äter själv, men matas även av hanen i ytterligare två veckor. Honan är redo för ny kull.

15/2    Ligger på nya ägg och även denna gång lyckas paret föda upp en unge.

De båda ungarna visade sig så småningom vara honor, och de lever nu här tillsammans med fem andra turkosfåglar.                           

Tre dagar innan  den andra ungen lämnar boet, kläcker mitt andra turkosfågelpar. Dom lever i en av voljärerna. Men efter fyra dagar upphör matningen, och efter lite sökande finner jag en unge på burgolvet. Kvar i boet låg det andra ägget. Fullgånget, men okläckt. Kanske godkändes inte fodret fullt ut av detta par, eller var det något annat fel? Vad vet jag?

Under den här uppfödningsperioden, ja även före och efter, har jag haft stor hjälp av min gode vän Roy Nord i Göteborg som engagerat sig i dessa uppfödningar och bistått med goda råd och tips, vilket jag uppskattar och är mycket tacksam för.           

Jag har inte med någon artbeskrivning utan hänvisar till ”Fågelhobby” årg.03 nr6 och årg.05 nr3.