Denna cirka 30 cm stora parakit hör hemma i nordostra Sydamerika, norr om Amazonfloden. Där lever den i flockar i laglandsskogarna, på savannerna och i palmplantagerna. På grund av skogsavverkning och fångst beräknas det vilda bestandet till högst 2500 individer och arten är klassad som starkt hotad.

Utseendet framgår av bilden men det finns rätt stora nyansskillnader i fjäderdrakten. Till och med ungarna i en kull kan variera. Könen är lika, så det är tur att det finns DNA-test så man kan vara saker på könet på sina fåglar. Störst glädje av sina Solparakiter får man om man har en liten flock i en voljär. Vissa uppfödare rekommenderar en ministorlek på 4,0 x 2,0 m och 2,0 m i höjd. I en zoologisk trädgård i Tyskland såg jag för några år sedan en flock på kanske 20-30 individer i en mycket stor voljär och det var en mycket fascinerande och underhållande syn. Lämpligt foder är en parakitblandning utan solrosfrö, frukt, nötter och grönt. Rönnbar och nypon är viktiga fodertillskott. Självklart också grott fro.

För häckning är en holk med måtten 20 x 20 x 50 cm lämplig och ingångshålet ska vara ca 6 cm. Honan lägger 2-4 ägg som ruvas 26 dagar. Ungarna lämnar boet när de är 7 veckor gamla.

Solparakiten är en vacker och intressant fågel som ger sin ägare mycket glädje, men alla Aratingaarterna har en ljudnivå som skapar problem om voljären ligger i ett tätbebyggt bostadsområde.