|
Meyers papegoja är en mycket trevlig liten goja,
och i en lagom stor förpackning. Första gången jag kom i kontakt
med den så kände jag inte till den alls i princip.
Min allra första köpte jag ”bättre
begagnad” av en tjej som inte kunde ha kvar den. Vi möttes på en
regnig parkeringsplats en grå november morgon för ett par år
sedan, och där hon räckte över gojan i en box i storleken av en
smörgås låda. Jag vågade inte öppna locket för att se på den i
rädsla för att den skulle rymma. Nåväl, spänningen steg i takt
som jag kör hemåt med denna nyvunna lilla krabat. Väl hemma så
ställde jag boxen på köksbordet, knäppte försiktigt upp locket
och höll andan. "Kvidedvitt", hördes det mjukt, och plötsligt
satt hon på axeln. Hon accepterade mig direkt och mitt hjärta
smalt snabbt för denna lilla näpna fågel. Bim-Bim fick hon heta
då hon hade ett läte som påminde om det namnet. I dag har jag
nio Meyers men det är bara hon som har de där speciella lätena.
Jag tycker att vissa läten påminner om ett Nintendo spel.
Vadå tama kan inte häcka?
Alla av mina Meyer är fridsamma när det gäller umgänge med
andra arter. För mig har de gått bra ihop med både nymfer,
undulater, dvärg ara, och sist men inte minst mina Amazoner. Ett
tag var hon kär i min blåpannade amason, men var samtidigt lika
fäst vid mig. Av en tillfällighet fick jag en tam hanne till
låns av en numera god vän, som inte kunde ha kvar den hemma. Det
här skall bli spännande tänkte jag och började smida holkplaner.
I början var de högst måttligt intresserade av varandra, och
ville helst sitta på mina axlar. Jag tänkte att här blir det
inga ungar av, så det behövs extra ordinära insatser. Bägge två
var vingklippta så det gick att ha med ute i trädgården. Varje
dag under några veckor så fick de sitta i mina vackra
Paradisbuskar som blommade med rosa/vita blommor. Det tog skruv
må ni tro, och man riktigt såg hur de börjad få tycke för
varandra när det till slut satt och pussades. Det blev tyvärr
blankt första gången honan la 4 ägg, men när jag kom hem efter
semestern så låg det 4 nya ägg i holken, och två var befruktade.
Så, där sprack den tesen om att tamfåglar är besvärligare att få
i häck. Åh, vad det var spännande att få se mina allra första
papegojungar 4 veckor senare. De var inte vackra precis då, men
ett antal veckor senare hade det utvecklats till väldigt lugna
och fina ungar, dessutom med mycket mer gult på vingarna än
föräldrarna.
En vacker och trevlig fågel
Om man tittar närmare på Meyern i visst ljus, så skimrar den
riktigt i turkosgrönt på undersidan, och är i mitt tycke riktigt
vacker. Tyvärr har jag hör de som tycker att det är en ”halv
tråkig” fågel, men det är inte sant. Vad jag vet så finns det
minst 7 underarter av dem och alla mina ser olika ut med form
och färg. De är dessutom också väldigt skojiga med en massa hyss
för sig. En av de andra tama honorna ser bara så rolig ut när
hon tvättar fötterna under rinnande vatten i köket. En annan
positiv sak är att de inte för så mycket väsen som t.ex. mina
gulkindade och gulhuvade amasoner. De rackarna har man ju lust
att låsa in i garaget ibland.
Till sist så hoppas jag att flera får upp ögonen för denna lilla
trevliga papegoja, vilken jag rekommenderar varmt.
|
Hem.jpg)
.jpg)
.jpg)