Släktet Pionus består av 8 arter, som alla kommer från mellersta Sydamerika. Maximilians papegoja är en av dessa. Uppdelad i fyra raser finns den från norra Brasilien till norra Argentina men även i Bolivia, Paraguay och Uruguay. Den betraktas som rätt vanlig i hela sitt utbredningsområde, där man kan finna den i små flockar i de öppna låglandsskogarna. Födan i naturen består av frukter, bär, frön och även blommor som fåglarna hittar uppe i trädtopparna. Ibland söker de sig in i odlade områden och förorsakar en del skada. Maximilians papegoja är strax under 30 cm lång. Könen är lika. Den har ett kännetecken som gör den lätt att artbestämma. Fjädrarna på hjässan har ett mörkgrått band längst in, vilket ger huvudet ett ”fjällaktigt” utseende.

Den här arten och dess släktingar har upplevt ett ökat intresse från fågelvännernas sida. Det beror framför allt på att den dels är en perfekt voljärfågel, dels att unga exemplar har visat sig bli mycket trevliga sällskapsfåglar, med en ljudnivå som gör att de går att hålla i lägenheter. Detta har inneburit att efterfrågan de senaste åren har varit större än det antal ungar som uppfödarna fått fram. Könen är lika, men med DNA-analys får men enkelt ihop ett par. För häckning använder man en större holk, där honan lägger 3-4 ägg.

Maximilians papegoja har visat sig vara ett populärt alternativ för den som vill ha en ”riktig” papegoja men av olika anledningar inte vill köpa en amason, kakadua eller liknande.