|
Järn är ett
livsnödvändigt näringsämne för alla fåglar. Det verkar aktivt i
de röda blodkropparna i blodproteinet hemoglobin för transport
av syre. En buffert av järn finns normalt i blodet, levern och i
benmärgen (ca 30%). Intag genom föda balanseras mot avgivning
genom urinsyra och avföring. Obalans orsakar järnbrist eller,
vid överskott, förgiftning. Regleringen av järnupptaget sker
aktivt i tarmkanalens epitel och överförs till blodet. Upptaget
kan påverkas av i vilken födotyp järnet förekommer. Detta beror
på att järnet binds till negativt laddade joner eller komplex
som antingen kan motverka eller påskynda upptag. Problemet med
att järn bildar olösliga utfällningar kringgås i kroppen av
utvecklingen av järnbindande proteiner som agerar som både
bärarmolekyler och lagringsmolekyler (transfrerrin och ferritin).
För ca. 20 år
sedan upptäckte man i Amerikanska djurparker att deras satsning
på uppfödning av paradisfåglar stupade på att fåglarna inte
levde just mer än till könsmogen ålder, ca 4 år. Obduktion
visade att det fanns mycket höga halter av järn bundet i vävnad
och att levern var kraftigt uppsvälld. Problemet med dödsfallen
härleddes till fodret. Sjukdomen heter järnlagringssjukan (Iron
Storage Disease). Senare visade det sig att sjukdomen drabbade
mer eller mindre alla fruktätande fåglar. De grupper som
kartlagts som känsliga är tukaner, starar, tangaror, skäggökar,
bladfåglar, blåfåglar, näshornsfåglar. Det diskuteras att
turakoer, lorier och andra fåglar också kan drabbas.
En av teorierna
varför dessa fåglar överlagrar järn är att det finns lite av det
livsviktiga järnet i deras naturliga föda och därför har de
ingen balanserande mekanism i järnupptaget. En annan teori är
att järnet i det foder vi ger fåglarna är i en form eller
sammansättning som gör att det tas upp passivt och oreglerat med
andra näringsämnen med överlagring som följd. Naturligt
förekommande järn är förmodligen inget problem eftersom det
finns i små mängder i de flesta foderämnen. Källan till
problemet är de tillskott vi ger i form av pellets, mineral och
mineral-vitaminpreparat.
Livslängden för
drabbade fåglar kan reduceras till 1/3 av den normala.
Sjukdomsförloppet är långsamt och när symtom märks är det för
sent att vidta åtgärder. Fågeln blir slö och i sent stadium
sväller buken upp märkbart. En lätt drabbad fågel häckar
förmodligen inte på grund av dålig allmänhälsa. Lösningen är att
endast utfodra med foder med bevisat låg järnhalt, mindre än 80
ppm (80 mikrogram/kg) under hela livet. Hundmat som en del
fodrar tukaner och beostarar med, håller 180-400 ppm järn. En
stor uppfödare av tukaner i USA menar att skada kan ske redan
efter ett halvt år eller mindre med dessa halter. Det är
dessutom besvärligt att diagnosticera eftersom man gör det genom
ett vävnadsprov på levern.
Det bästa är att
inte chansa utan ge fåglarna en väl balanserad kost under hela
livet med en järnhalt mellan 60-80 ppm. Vid köp av en fågel i
riskgrupperna skall man kontrollera vad den utfodrats med
tidigare.
|
Hem